Museibesök i Borås

Konstmuseum 2015-02-05

Jag och en vän och tillika klasskamrat besökte Borås konstmuseum som finns i Kulturhuset i Borås. Vi beväpnade oss med kamera och anteckningsblock, och promenerade genom de stora salarna som i mina ögon skulle eka tomt om det inte vore för de, i de flesta fallen, stora tavlorna som finns strategiskt uppsatta längs väggarna.

En tavla som fångade mitt intresse var Karl Billings tavla Höstlandskap som han målade i olja året 1919. Jag har alltid varit förtjust och fascinerad av de olika årstiderna vi har här i Sverige, särskilt hösten med de färgstarka träden, ödsliga landskapen och vädret som kan vara ombytligt från dag till dag.

När jag blickar in i tavlan kan jag nästan höra och känna vinden som sveper över landskapet och som får träden att huka sig. Vidare funderingar är var vägen skulle föra mig. Skulle jag komma till en liten stuga med en sprakande brasa i den öppna spisen? Eller skulle den leda mig ut i ett kargt och vindpinat landskap utan skydd för den obarmhärtiga vinden?

Vid fundering på hur man skulle kunna föra samtal med barnen om den valda tavlan tänker jag direkt på ”personliga kopplingar” – har barnen sett ett liknande landskap/natur någon gång? Har de varit med om en riktigt kraftig vind någon gång, och hur kändes det? Vad ser barnen när de tittar in i tavlan? De ser, med stor säkerhet, många andra saker som jag inte sett, eller inte valt att fokusera på. De kanske ser vattenpölar som enbart väntar på att bli hoppade och stampade i. Eller så kanske de skulle se ett ensamt löv och börjar filosofera över vart det lövet kan vara på väg. Ett sätt att kunna veta vad barn skulle kunna tänka på vid mötet av denna tavla är att ta med barnen till valda tavla och fråga dem (eller att man i förväg tagit bild på tavlan och visar upp den på förskolan för dem).

Marie Bendroth Karlsson (1) berättade hur viktigt det är att ställa öppna frågor, följa med i barnens spontana samtal och tänkande. Man behöver inte leda barnens samtal - utan det är bättre att lyssna till vad de tycker och vad de vill samtala om!

Jag personligen skulle i första hand välja att ta bild på tavlan och visa den för barnen, skriva ut den i varierande storlekar och lägga bilderna på golvet, borden och hänga dem på väggen i barnens nivå – allt för att de skulle kunna ta del av bilden på det vis de själva skulle vilja möta den, antingen liggandes ner, sittandes vid ett bord, ståendes framför den eller på något helt annat vis. Möjlighet till att själv skapa en målning ska även finnas tillgänglig för barnen, där de får välja om de önskar måla av målningen eller skapa något helt eget utifrån egna tankar och funderingar. Denna möjlighet kopplar jag till Barnkonventionens trettonde artikel där barnen har rätt till yttrandefrihet genom att sprida information och tankar genom bland annat konstnärliga former.

Inför ett besök på museet skulle jag först själv gå en rundtur för att se vad som ställs ut för stunden. Om det är en specifik del av en utställning som är målet för barngruppen så vore det onödigt att vandra genom hela museet och riskera att barnen redan tröttnat, då de fått ta del av många intryck. Det är bättre att med hjälp av en konstpedagog få ledsagning till den tänkta avdelningen och där iaktta barnens bemötanden med konsten.

En annan tavla jag fastnade för var Waldemar Lorentzons tavla Måleriska element målad i olja 1939. Exakt vad den föreställer har jag ingen aning om, men den tilltalar mig med de olika färgerna och mönstren. Objekten på bilden ser ut att vara samlade från olika platser i naturen. Skulle barnen kunna finna liknande objekt i sin närmiljö och skapa ett eget konstverk? Utan tvekan skulle jag vilja svara. Det finns allt för mycket skräp i vår natur, vilket kan skapas till konstverk.

1 Marie Bendroth Karlsson. Barn möter konst. Högskolan i Borås, 2015-03-10

Referenser:

• Lärarens handbok: läroplaner, skollag, yrkesetiska principer, FN:s barnkonvention. 9. uppl. (2011). Lund: Studentlitteratur

• Bendroth Karlsson, Marie (2014). Konst för och med barn. I Bendroth Karlsson, Marie & Karlsson Häikiö, Tarja (red.) (2014). Bild, konst och medier för yngre barn: kulturella redskap och pedagogiska perspektiv. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur, ss.49-68.

Textilmuseum 2015-02-13

Textilmuseet bjuder på olika utställningar. När jag var där var det textilens användbarhet i dagens samhälle. Efter en rundvandring i utställningen Textilchock kan jag endast konstatera att textil på något vis finns i praktiskt taget allt vi har när det kommer till materiella ting.

  

Textil har jag alltid tagit för givet, det har ju alltid funnits i min omgivning. Men ändå, textil har inte alltid varit självklart. Hur skulle till exempel ett sjukhus se ut utan textil? Hur skulle Högskolan i Borås se ut utan textil? Jag har en känsla av att det skulle eka tomt, fast det skulle kanske vara fyllt med djurhudar och pälsar överallt…

Abecita konstmuseum 2015-02-18

Än en gång beväpnar jag mig med kamera och anteckningsblock och beger mig till ett museum i Borås tillsammans med min vän och klasskamrat, denna gång beger vi oss till Abecita konstmuseum.

  

Lars Lerins utställning "Lars Lerins värld" bjöd på fotografier från hemlösa hundar och katter i Brasilien. 

http://www.abecitakonst.se/lars-lerin-lars-lerins-varld/ 

Katter är ett djur som jag älskar oerhört mycket, men att se dessa fantastiska djur leva i miserabla omständigheter på gatorna berörde mig djupt. Samtidigt skulle kanske barnen på en förskola se på fotografierna på ett helt annat vis.

Ett annorlunda men mycket intressant konstverk anser jag vara David Hockneys Luncheon at the British Embassy in Tokyo, ett fotocollage skapat 1983.

Vad skulle barnen fokusera på om de fick möjlighet att skapa ett fotocollage liknande Hockneys? Det är nästan så att det kliar i fingrarna i att sätta en kamera i ett barns händer med en kort beskrivning i vad som skulle göras. ”Fotografera många kort på något du finner intressant, ta dessa kort ur olika vinklar, ovanifrån-underifrån, från höger, från vänster, bakifrån-framifrån, hur du vill”. Hur skulle resultatet bli att se ut? Spännande!